Borlänges historia

Borlänge är en relativt ung stad även om namnet har en lång historia. Utgrävningar på senare år visar att det fanns gott om järnhantering i området redan under 700-talet. Det fanns ett antal bönder kring Tunaslätten som var tidiga med järntillverkning och de hade en utbredd handel med bland annat vikingarna i Mälardalen. Under 1300-talet nämns Borlänge första gången i skrift som en liten by på Tunaslätten.

Borlänge är en relativt ung stad även om namnet har en lång historia. Utgrävningar på senare år visar att det fanns gott om järnhantering i området redan under 700-talet. Det fanns ett antal bönder kring Tunaslätten som var tidiga med järntillverkning och de hade en utbredd handel med bland annat vikingarna i Mälardalen. Under 1300-talet nämns Borlänge första gången i skrift som en liten by på Tunaslätten.

Under 1400- och 1500-talen var området religiöst och politiskt centrum i Dalarna. Här fanns många dalkarlar som bland annat visade stort missnöje med Gustav Wasa och hans framfart. Wasa fick ta i ordentligt för att lyckas trycka ner dalkarlarna och ett slag skedde vid Tuna Ting i närheten av Stora Tuna Kyrka. Bygden kring dagens Borlänge hade en viktig betydelse redan under medeltiden och länge fanns planer på att inrätta en stad i området.

Det var dock inte förrän när industrialismen nådde Sverige som ett samhälle började växa fram. Dagens Borlänge började ta form i dåvarande landskommunen Stora Tuna under den senare halvan av 1800-talet, när järnvägen nådde staden och industrier började ta fart. År 1872 började det anlades ett järnverk vid Domnarvsforsen i staden. Förutom energin som kunde utvinnas ur forsen så spelade järnvägen en stor roll då gods enkelt kunde transporteras till Göteborg. År 1878 togs verket i bruk på allvar och produktionen var igång.

Borlänge ville tidigt bryta sig loss från Stora Tuna och år 1891 blev orten ett municipalsamhälle inom kommunen innan man 1898 bildade Borlänge köping. Genom det blev Borlänge en egen kommun och vid den tiden bodde omkring 1 300 personer i orten.

Kring sekelskiftet anlades ytterligare en stor industri i bygden. En stor slipmassefabrik började byggas vid Kvarnsvedsforsen och senare blev fabriken ett pappersbruk. Industrierna som nått staden krävde sin arbetskraft och många flyttade till staden som expanderade kraftigt. Byggnads- och industriarbetare, köpmän, hantverkare och ingenjörer – många ville flytta till Borlänge. Bergslaget som drev de stora industrierna var tvungna att bygga särskilda bostäder för sina arbetare och tjänstemän som jobbade med industrierna på grund av den massiva inflyttningen. Det var på den vägen som områdena Kvarnsveden, Hushagem Bergslagsbyn och Domnarvet växte fram. Alla områdena är idag attraktiva bostadsområden med ett högt kulturellt värde.

År 1900 bodde omkring 4 000 personer i anslutning till järnverket och ytterligare en mängd människor vid pappersbruket. De två industrierna låg nära varandra men var ännu inte hopbyggda. Det var fortfarande två små olika orter som växte fram. Det var inte förrän år 1944 som Borlänge stad bildades. Det var genom en sammanslagning av de två industriorterna och köpingen Borlänge som staden bildades. Borlänge har då 18 000 invånare. Innan dess var Borlänge ett tredelat samhälle. Efter sammanslagningen kunde staden växa ytterligare med ett administrativt centrum. Det tillsammans med de goda kommunikationsmöjligheterna var viktiga faktorer för att staden skulle kunna fortsätta expandera och industrierna skulle rulla på, välmående.

Under hela 1900-talet var Borlänge en utpräglad industristad med en stark expansion och tillväxt. Efter hand har dock servicenäringar fått en allt viktigare betydelse i takt med att de svenska industrierna fått konkurrens från utlandet.

Borlänge har aldrig haft någon samlad och regelbunden stadsplan. Bebyggelsen i staden utvecklades i tre olika kärnor kring stationen, järnverket och pappersbruket. Fortfarande idag är stadens bebyggelse till stor del splittrad i olika block mellan stora trafikleder. Borganäsvägen som nu för tiden är en central gågata var tidigare det förenande stråket mellan stationen och järnverket. Gamla stationsgatan har alltid varit en av stadens huvudgator. När Hagakyrkan byggdes år 1936 var den en viktig del i stadens identitet och idag är den sammanbyggd med stadshuset.